-
1 resolvo
re-solvo, solvī, solūtum, ere1) развязывать ( nodum CC); распускать (vestem, capillos O); снимать ( periscelides Pt); распрягать ( equos O); освобождать ( aliquem catenis O)luctantem animam nexosque artus r. V — освободить борющуюся душу от оков тела ( об умирающем)2) открывать (ora V; fauces in haec verba O); вскрывать (venas T; epistulam C); проламывать ( muros ariĕte Sil)3) разгонять, рассеивать (nebulas O; tenebras V; curas V; tristitiam PM)4) распутывать, разъяснять (dolos, sc. Labyrinthi V)5) растворять, расплавлять (nivem O; aurum L)6) разрыхлять, вскапывать ( terram Col)7) расслаблять, изнеживать ( corpus somno O); парализовать ( membrum resolutum CC); ослаблять, разрушать ( disciplinam militarem T)8) отменять, уничтожать ( vectigalia T); прекращать ( litem lite H): нарушать ( jura pudoris V)9) распрямлять ( terga V)10) обратно выплачивать, платить (pecuniam Pl, Cato, Dig)11) отменять, расторгать ( transactio resoluta Dig). — см. тж. resolutus -
2 tortus
I 1. a, umpart. pf. к torqueo2. adj.1) извилистый ( via Prp)2) витой, кручёный (funes V; periscelides Pt)3) изогнутый ( supercilia Pl)4) крутящийся, бурный ( vertex V)5) запутанный, неясный, нечёткий ( condiciones Pl)II tortus, ūs m. [ torqueo ]1) извив, изгиб ( dracōnis C)corpore tortūs dare V — извиваться, изгибаться2) вращение, размахивание ( habēnae St) -
3 gressus
gressus, ūs, m. (gradior), das Schreiten, der Schritt, der Gang, I) eig. u. übtr.: 1) eig.: delicatus et languidus, Phaedr.: pedes ad gressum compositi, brachia ad complexum, Col.: calx in gressu terram non contingit, Cels.: gressum tendere ad moenia, Verg.: gressum recipere, zurückgehen, Verg.: gressum inferre, hineingehen, Verg.: gressum ferre, gehen, Ov.: gressum ante ferre, vorausgehen, Verg.: gressum morari, Inscr.: gressum comprimere, stillstehen, innehalten, Verg.: gressum accelerare, Acc. fr., maturare, Val. Max.: genitoris anxios gressus levare manu, Aur. Vict. – 2) übtr.: a) der Lauf eines Schiffes, huc dirige gressum, Verg. Aen. 5, 162. – b) der Gang der Rede, gressus (Plur.) orationis et gestus (Lebhaftigkeit), Gell. 11, 13, 10. – II) meton.: 1) der Fuß, ut ille immanis Xerxes mare terris immitteret et gressibus maria transiret, Arnob. 1, 5: stupuit laxatos currere gressus, Prud. dittoch. 46, 4 (184): et temptat gressus debilitatque pedes, Anthol. Lat. 633, 4 (535, 4): periscelides sunt crurum ornamenta mulierum, quibus gressus earum ornantur, Isid. orig 19, 31, 19: praecedet in campum secundum gressus suos, Itala Habac. 3, 5 (bei Cypr. test. 2, 21). – 2) der Schritt als Längenmaß, Gromat. vet. 372, 2 u. 373, 9. – / Cic. de off. 1, 131 jetzt in ingressu. – vulg. Akk. Plur. gressos, Itala (Fuld.) Hebr. 2, 13. Sulp. Sev. epist. 2, 5 cod. Veron. (Halm gressus).
-
4 gressus
gressus, ūs, m. (gradior), das Schreiten, der Schritt, der Gang, I) eig. u. übtr.: 1) eig.: delicatus et languidus, Phaedr.: pedes ad gressum compositi, brachia ad complexum, Col.: calx in gressu terram non contingit, Cels.: gressum tendere ad moenia, Verg.: gressum recipere, zurückgehen, Verg.: gressum inferre, hineingehen, Verg.: gressum ferre, gehen, Ov.: gressum ante ferre, vorausgehen, Verg.: gressum morari, Inscr.: gressum comprimere, stillstehen, innehalten, Verg.: gressum accelerare, Acc. fr., maturare, Val. Max.: genitoris anxios gressus levare manu, Aur. Vict. – 2) übtr.: a) der Lauf eines Schiffes, huc dirige gressum, Verg. Aen. 5, 162. – b) der Gang der Rede, gressus (Plur.) orationis et gestus (Lebhaftigkeit), Gell. 11, 13, 10. – II) meton.: 1) der Fuß, ut ille immanis Xerxes mare terris immitteret et gressibus maria transiret, Arnob. 1, 5: stupuit laxatos currere gressus, Prud. dittoch. 46, 4 (184): et temptat gressus debilitatque pedes, Anthol. Lat. 633, 4 (535, 4): periscelides sunt crurum ornamenta mulierum, quibus gressus earum ornantur, Isid. orig 19, 31, 19: praecedet in campum secundum gressus suos, Itala Habac. 3, 5 (bei Cypr. test. 2, 21). – 2) der Schritt als Längenmaß, Gromat. vet. 372, 2 u. 373, 9. – ⇒ Cic. de off. 1, 131 jetzt in ingressu. – vulg. Akk. Plur. gressos, Itala (Fuld.) Hebr. 2, 13. Sulp. Sev. epist. 2, 5————cod. Veron. (Halm gressus).